Oh my ...vilken dag..
Gick upp supertidigt men fick ändå vänta aslänge, hade också sprungit en mil men fick som ingen frukost direkt. Aja tillslut fick ja iaf vespan som jag med skräck i ögonen hade hyrt... Livrädd.
Tänker bara på när jag o den där galna australiensiska tjejen i thailand vurpade. Men vafan, ja bor ju här nu. Ja kan ju inte undvika trafiken där ja bor ...
Susade iväg ... Å de kändes fantastiskt härligt. Jag kände mig så modig o fri! Asmodig faktiskt!
Drog till ett gammalt fort några mil bort med helt bedårande utsikt, riktigt fett ställe.
Men sen djävlar i mig slog hungern till, å värmen å allting på en gång.
Hmm, man ska alltså ta av sig solbrillorna i selfies så syns inte kameran ...
Å allting gick ju bra med den där vespan sålänge ja körde, men sen vet jag verkligen inte va som hände. Men ja skulle bara parkera utanför restaurangen å ja va verkligen så djävulskt hungrig, så gasade jag rakt in i muren så hela frontskärmen trycktes in mot framhjulet o sprack. Hela restaurangen skrattade o jag ville dö.
Svalde stoltheten o bestämde mig för att iaf gå o sätta mig där, beställde. De hade inte de ja ville ha men kunde göra nåt liknande. Fick nåt thaiinspirerat, i såndär tjock äcklig sås de gör på en massa socker. De va svinäckligt å jag vart så in i helvete besviken för ja hade längtat en hel vecka på att gå på restaurang. Så åt asfort bara för o få i mig nåt
Köpte frukt o drog ner på stranden. Kände mig helt värdelös. Hetsåt all frukt på 2sekunder o kände mig ännumer värdelös och så djävulskt negativ. Fick första enorma nickotinsuget, berättade ju att ja tom glömde bort att ja va snusare när ja va på vipassana för ja va så fokuserad på meditationen.
Har observerat några gånger att ja känt mig nikotinsugen men inte ett dugg sugen på snus, har låtit känslan passera förbi. Men nu kände jag tom för o ta en cigg... åka hem gråta o tycka synd om mig själv.
Sen sköljde förnufet över mig, vafan håller jag på mig. Såhär vill jag verkligen inte må. Så mitt på stranden satte jag mig helt sonika o mediterade, de va min enda utväg. Förvisso lite mer naturligt o göra så här i Indien, hade aldrig satt mig vid matsbosjön i hedemora o mediterat tex. Då hade väl nån ringt säters ...
Hur som helst, hörde alarmet, slog upp ögonen och mötten av insikten av vilken otroligt vacker plats jag befann mig på. Jag var helt lugn i hela kroppen och bara glad. Vafan de va en olycka, sånt händer o de e ingen ide o känna sig dålig över det. Å de va ju bra att jag kunde stoppa mig själv när ja vart nikotinsugen o började hetsäta för att stoppa negativa känslor, tack till mig själv att jag observerade mina känslor.
Vände det negativa till något riktigt postivt, tog väskan o njöt av en väldigt härlig promenad längs stranden.
Sköna badkor
Sen trotsade jag min stora stora skräck igen o körde med vespan in till storstan, massa trafik. Huh så otroligt läskigt, jag kör ju tex en omväg runt sthlm varje gång ja ska upp till dalarna för ja hatar o köra i trafik ...
Men de gick bra o jag unnade mig själv lite shopping.
Vågade stanna kvar länge på marknaden o ta de lugnt - jag kan köra i mörkret på en helt okänd väg tillbaka, det kommer gå bra..(de va alltså inte samma väg)..
Å ja ta mig tusan de gick ju sjukt bra de med!
Besökte Goas största frukt & grönsaksmarknad de va jättenajs
Sitter på en restaurang nu o dricker en kopp te efter en jättegod kokospaneer. De e några ryssar som spelar asflummig musik o jag känner mig helt slut efter dagens känslostorm faktiskt. Jag säger de igen, fan va modig ja va som körde vespa helt själv!!
Å va modig ja va som faktiskt satte mig helt bara sådär o mediterade mitt på stranden. Va modig ja va som vågade se mina känslor o vända på dem.
Nu ska jag vara modig igen o åka tillbaka till ashramet och visa upp den trasiga vespan ... Huh ...
Du e helt otroligt modig Sara❤ önskar ja kunde vara som du. Följer din blogg slaviskt å längtar efter dina inlägg❤