Jag la upp en bild här om dagen från khataceremonin som avslutade min buddhistkurs.
Det är en tibetansk tradition att offra en sjal, khata och som ni ser på bilden ger läraren ens välsignelse. Vi var ca 80pers på kursen och jag hade absolut inte brottom ut från templet .... väntade gärna tills det bara var ett par stycken kvar.
Namgyel la händerna på mitt huvud, så helt plötsligt frågade han om jag var ok. Are you ok??
Han hade inte frågat någon annan det....
Men nej, jag var nog inte helt ok. Jag visste ju vad som väntade där utanför dörren.
Yes, Im perfectly fine. Thank you so much for everything
Mina ögon höll på o svämma över av tacksamhet, det var en fin ceremoni de där me sjalen. Jag skrattade lite åt mig själv o gick mot min största skräck.
P I C K N I C K L U N C H
😱😱
Haha ... ja ... herregud vad läskigt de låter va. Äta pizza i gräset.
Men i 3dar hade jag haft ångest över den där djäkla picknicken. Att kliva ut från dörrarna den här gången var att kliva ut i verkligheten, man fick lov att prata igen...
Jag vet hur hysteriskt det blir för de flesta efter 10dagars tystnad. Som jag skrivit förut så har många ett helt obeskrivligt behov av att prata.
Det har inte jag, Jag har seriösa problem med mingelaktiviteter och tomt prat med människor jag inte känner. Jag blir supernervös och får panikkänslor.
En picknicklunch med nästan hundra främmande människor som pratar som om de tagit tjack i 10dagar är alltså ett mardrömsscenario för mig. 😄
Pratade med Liz om det här, hur mycket man förändras hela tiden.
Från att ha varit världens festprisse med ett enormt behov av att vara i centrum till att vara livrädd för en lunch. Men när jag tänker på det en gång extra så är det bara hur jag hanterar situationen som förändrats. Förut så vart de ju mindre läskigt med sånahär sociala tillställningar för att jag lugnade nerverna med alkohol.
sedan flera år tillbaka är jag nyktrare än Dalai Lama om man jämför med mitt ungdomsfestande.
Jag fick höra att jag förvandlats till att bli en mycket lugnare person. Å precis så kände jag med. Jag tog ut mina adhd-rus i boxningslokalen ist för på krogen och blev en helt annan människa. Jag växte i mig själv o behovet av uppmärksamhet försvann
Alla människor förändras hela tiden. Varje dag.
Det är viktigt att komma ihåg det. Så vi inte dömer folk efter hur dem har varit förut.
De va en tjej i Rishikesh som gått från att vara en sån supertrendig modekatt till att försöka landa med båda fötterna på jorden med hjälp av en yogamatta.
Hon hade gjort en läppförstoring för ett par år sedan... som tyvärr inte gått så som hon hade tänkt. De hade blivit riktigt ful ärrbildning o hennes överläpp såg verkligen inte klok ut.
Hon var före mig för o snacka med en Ayurvedadoktor å jag kunde inte låta bli o lyssna. Men att inte låta bli o skratta var riktigt djävla svårt när doktorn gav lösningen på problemet.
Hon skulle dricka kopiss .... 😂😂😂🙈
Haha, herregud. Ja försvinner inte ärren så lär ju ett par liter kopiss få en o tänka över både en å två gånger hur man levt sitt liv. De kanske va doktorn bakomliggande tanke? 😉
Läste ett blogginlägg från min barndomsvän som handlade om hur bitter hon upptäckt att hon varit tidigare.
I världshistoriens bittraste inlägg hade hon skrivit att hon önskade sig en biljett till facebook för alla va så glada o hade det så fantastiskt bra där. Undantagsvis för endel som alltid e bittra ..
De e tur hon upptäckte tillslut att hon själv faktiskt var en av dem där bittra människorna 🙏💗 hhaa
Jag tänker ofta på hur mycket jag förändras hela tiden.
Just nu sitter jag på flyget och det kommer verkligen vara en helt annan Sara som kommer tillbaka till Arlanda. Det har bara gått 6månader men det har hänt så otroligt mycket under det här halvåret.
Jag har mycket större förståelse för andra människor. Vilket leder till en skön känsla av att ha betydligt större tålamod. Mer tålamod innebär mindre irritation
Jag kände irritation när de där hinduerna på bussen störde min sömn med sitt sjungande. Men ärligt så kunde jag ändå inte låta bli o skratta åt situationen för den va så sinnessjuk o jag tillät deras glädje o smitta av sig på mig ist. Jag sa till mig själv att det faktiskt inte ledde någon annan vart än o bara åsamka ännumer lidande för min egen del genom o vara irriterad.
Sitta o sura i 8 timmar verkade bra djävla mycket drygare än o bara skratta åt alltihop, å jag lyckades faktiskt sova lite iaf.
Såna här situationer är jag med om ofta nu som påminner mig om hur jag varit, hur jag är nu och hur jag vill vara.
Jag är så djäkla glad över att jag valt idrott, yoga och meditation i mitt liv. Att jag valde bort osunt festande, droger och ångest är mitt livs bästa beslut. Även fast jag blir illa till mods när de vankas picknickluncher 😊
På tal om o hantera situationer olika.
Väntade på toaletten på flyget, lampan lyste grönt men dörren var låst. Mannen före mig i kön svor över att ingenting fungerade på de här flyget. Hans tvskärm fungerade tydligen inte heller ..
"Tänk att jag ska behöva resa i ca 8 timmar utan tv!!!!"
haha ... ja. Men har du försökt fråga om de finns en annan ledig plats så du kan byta??
Nä, de hade han inte ...