Ibland så vet man verkligen inte om man ska skratta eller gråta.
Ofta när jag har kontakt med myndigheter o liknande så känns det som att jag är instängd i en kafkaroman. Allt blir så offantligt fel, världen och jag pratar inte samma språk.
Jag har en njursten i min kropp. Den orsakade en jätteinfektion i min njure för en månad sen eftersom den blockerade hela passagen ner till urinblåsan.
På akuten skickade i mig sinnessjukt mkt medicin för att stenen skulle släppa naturligt. De trodde de lyckats o jag fick åka hem, för att komma tillbaka efter 2 dagar med ny smärta o upprepa behandlingen. Stenen rörde sig dock inte en mikromillimeter...
Akut operation, men stenen sitter som berget i en inträgning jag har i urinröret. Mitt urinrör är alltså onormalt smalt på ett ställe, ett medfött fel. Den gick inte att ta ut.
Det opererades då ist in en plastslang från njuren till urinblåsan så att allt var o skit skulle kunna komma ut.
Remiss till specialenheten på Falu lasarett, de har till skillnad från visby laserverktyg så de kan stråla sönder stenen i mindre bitar.
Falun vägrade titta på visbys röntgenplåtar, de skulle promt ha sina egna. Jaha. Ja men de va väl bara o åka dit då.
Idag fick jag svar på röntgen ... De har hittat en sten som sitter på höger sida (no shit 😵) .. men ser ingen anledning att operera ut den då den bör kunna komma ut på naturlig väg. Ny röngentid är planerad om 4 veckor.
Varför kan de inte öppna min journal o läsa allt som visby redan kommit fram till ? O läsa att ja dessutom har en djävla slang inne i min kropp som måste opereras bort.
Ska jag skratta eller gråta?
I två veckors tid har jag ringt exakt varje dag för o försöka få prata med en läkare.
...
Förbereder mig mentalt på att flytta till Borlänge