Kort uppdatering. Är tillbaka på ruta 1, läkaren jag pratade med sist som lovade att boka in tid för att avlägsna plaströret jag har i njuren... sket tydligen i det 🙈. Ringde en sköterska igår för o kolla läget o hon kunde inte hitta nån som helst anteckning om det å läkaren i fråga är inte på lasarettet på hela veckan... Men hon tyckte inte de va bra att ja tog nästan dubbla dosen av max på mina smärtstillande o har gjort så i över en månad - (men jag har ju O N T!!) Så hon sa åt mig o åka in till akuten, det är den bästa vägen o gå om det ska hända nåt .. snälla lyssna på mig 🙏
Har ångest i princip dagligen o de är verkligen en bra beskrivning att de "sköljer över en". De kommer som en våg in i kroppen när som helst på dygnet i vilken situation som helst. Jag blir alltid rädd när det händer för jag tror jag kommer fastna i tillståndet, eller att det ska eskalera in i panikångestattacker som jag hade mycket när jag var yngre. Försöker upprepa som ett mantra att det inte är på riktigt o de kommer att försvinna... Å det gör det ju.
Är så obeskrivligt glad o tacksam över pappa o hans fru. Det finns ingen annanstans i världen jag skulle vilja vara just nu.
Det sista jag vill ha av människor är medlidande, det blir inte bättre att berätta hur jobbigt jag har det o hur synd det är om mig. Men spralliga skojare är precis lika fel ute, jag vill absolut inte under några som helst omständigheter "muntras upp".
Vad jag behöver är närhet med tystnad. Jag orkar inte prata om hur jag mår, jag vill inte älta det, jag kan inte sätta ord på mina känslor, det går helt enkelt inte o förklara... Men jag behöver levande varelser runt omkring mig.
Det är sanslöst hur mkt lättare jag har för att somna när nån av katterna är i sängen på tal om det. Jag känner trygghet av att det finns nån i närheten.
Det är också en känsla som min pappa o hans fru ger mig. Jag mår bra av att bara höra dem i huset.
Normalt så fullkomligt älskar jag att låna deras lilla stuga på landet o åka dit ett par dar helt allena. Normalt så njuter jag verkligen av sara-tid. Att bara få vara helt själv, ha det helt tyst, meditera, läsa o yoga. Fullkomligt underbart. Så jag åkte ut för ett tag sen o trodde det skulle göra gott för mig. Det var fruktansvärt. Jag var e n s a m.
En annan sak som jag älskar med pappa o lina är att de inte dömer mig. Jag får vara i precis det tillståndet jag är i o de älskar mig för den jag är iaf.
Om nån i er närhet har ångest. Så är mitt råd att inte bli rädd för hur ni ska vara. Var precis som ni är. Kom inte med en massa djävla goda råd. Åk dit, var tyst. Slå på en film o erbjud dig o sova på soffan. Det gör dig till den bästa vännen någonsin.
