Allt ska man behöva göra själv

Har haft gräsligt ont i magen till o från i 2 veckor nu. 
Igår skulle jag tränat på morgonen med en annan tjej, stod helt redo i träningskläder o flätat hår kl 06.30. En stund senare låg jag naken på golvet i fosterställning med århundradets kramp- å svettattack... 
 
Sen var dagen som de är ganska ofta faktiskt. Om någon frågar så är de hur bra som helst, men egentligen så gör de lite ont i magen. Men inte så ont så de hindrar mig från mitt vardagsliv, å jag är van, så därför har jag accepterat det tillståndet?
Som PT har jag lärt mig mycket om det här, att smärttrösklar är så oerhört individuellt och att de flesta av oss lever med så mycket problematik som ett normaltillstånd.
 
Svår IBS tar flera år att bli av med. Har man gått med symptomet i bara en kortare tid kan det med en livsstilsförändring bli problemfritt efter 6-12 månader. Jag vet att det har blivit enormt mycket bättre. Jag lever exemplariskt, ingen alkohol, ingen stress, riktigt bra mat, yoga, bra sömn, meditation.
Men så många många år med raka motsatsen, fan förlåt kroppen men jag visste inte bättre. 
 
Det är lätt o försöka hitta en syndabock i allt som gör ont. 
Ibland kan jag bli så fruktansvärt förbannad på att jag inte fick hjälp när jag var yngre. Jag var bara 12 år när jag fick magsår för första gången, dock så trodde ingen på mig för att "magsår är inget man får i så ung ålder". 
Eftersom ingen annan har brytt sig så vart de att ja inte själv brydde mig heller. 
Nästan 15 år med periodvis svåra panikångestattacker o magsår. De va normalt att magen kraschade o jag både spydde o sket blod.
 
Kroniskt magsår är en av anledningarna till att man får IBS, ett tillstånd där tarmen inte längre funkar som den ska och matsmältningen blir således ett helvete. 
Jag vill inte skylla ifrån mig, men de finns dagar som igår när jag kan känna sån enorm ilska mot de vuxna i min barndom. 
Jag vet att de inte tjänar någonting till, å jag vet att negativa tankar har enorm inverkan på vår fysiska kropp. Så igen. Vem drabbar det mest att jag tänker negativt - mig. 
 
Mitt liv tog tvärvändning när jag bestämde mig för att ge kroppen en chans. 
Klev in på narva boxningsklubb på odenplan o tänke att nu djävlar tar vi tag i det här. 
Jag vart en ny människa. Min kropp o mitt välmående vart viktigt. Min hälsa vart viktig.
Träningen vart en enormt bra medicin för min adhd. Jag fick ett självförtroende. Mina relationer vart bättre. Jag mådde bättre. 
Kost å alkohol o hela den biten vart förändrat helt av sig själv.
 
Så även fast jag började må ordentligt mkt bättre psykiskt o tog hand om min kropp så krånglade magen. Lite annorlunda men ändå lika. 
SÖS, 3 dagar med dropp. Gastroskopi. IBS. 
 
Det är inte min kropp som är dålig. Min kropp försökte verkligen ge mig alla signaler i världen att hur jag levde inte va okej. Jag lyssnade inte, för jag visste inte hur man gjorde. 
Den vuxna visste inte heller bättre.... de är ingens fel helt enkelt. Vad som är viktigare o tänka på är att räddningen var idrotten.
 
Om idrotten kommit in i mitt liv tidigare så hade såklart allt varit helt annorlunda. 
Det är så viktigt att vi vuxna lär ut att man ska ta hand om sig. 
Att kroppen är nåt man inte misshandlar. Att livet är magiskt. 
Om de är nån unge eller tonåring som har de lite knepigt (🙄 om nån tonåring har de knepigt ...) så peppa hen o börja med en fysisk aktivitet. 
Träning är faktiskt de bästa mot de mesta. 
 
 
Inversioner o fällningar är bra för o röra om lite i grytan o hjälpa magar som krånglar 🤗
 
Jag accepterar att jag har perioder med mkt smärta o problematik. Men aldrig att jag slutar göra någonting åt det. Acceptera alla tillstånd men var aldrig likgiltig. Jag vet att det kommer bli helt bra tids nog. 
 
 
 
Taggar: Hälsa, IBS, Magsår, Psykiskt välmående, Träning och hälsa, dåligt självförtroende;

Hur jag skapar ett träningsprogram

Att lägga upp sin träning kan vara svininvecklat eller ganska simpelt. Det viktigaste är att börja med o ställa frågan varför ?
Varför gör du det du gör, varför gör du just de där övningarna, varför gör du just så många repetitioner?
Att ta reda på varför gör att du kommer kunna solla bort det som är onödigt o fokusera på det viktiga. Du blir såklart mer motiverad om du vet varför du gör vad du gör och du kan se din utvecklingsprocess framför dig.
Fråga dig själv och dina tränare, vare sig det är en PT eller gruppträningsinstruktör. Var aldrig rädd för att fråga, frågar man inget får man aldrig nåt veta ...
Jag älskar när kunder frågar om syftet med övningarna jag ger dem, det visar att dem är intresserade av att utvecklas och vill få ut mer av sin träning. Det finns alltid tankar bakom all programmering o alla upplägg så fråga fråga fråga 😃
 
När en kund kommer till mig är nuläge och önskat läge a och o.
Jag vill veta vad personen gör med sin kropp och vad hen vill kunna göra. 
Till exempel så kanske det kommer in en elektriker med nacksmärta som vill få lite bättre flås. Den här elektrikern kanke jobbar med händerna ovanför huvudet flera timmar om dagen och behöver därför träna för att klara av det för att bli av med sin nacksmärta. Problemet löses mest troligt inte av att fokusera på nacken utan axlar o bröstrygg. 
Mobilitetsövningar som uppvärmning och dynamiska styrkeövningar för att samtidigt jobba med konditionen.
 
Vad vi gör under våra dagar har enorm påverkan för hur våra kroppar ter sig. En brevbärare slungar ut tonvis med tidningar med bara ena armen under flera timmar. En mamma bär sin baby på ena höften. En lagerarbetare pressar tonvis med jord ovanför huvudet ... för att klara av att göra allt de här flera timmar varje dag utan att få skador så måste det tas hänsyn till i vårt träningsprogram. Att börja tänka på vad kroppen utsätts för under dagarna brukar ge mycket ledtrådar till varför smärtproblematik uppstått i vissa områden o därmed vad som behövs göras för o motverka detta.
 
Men vad ska ett träningsprogram innehålla
Som funktionell tränare pratar man om att ett träningsprogram alltid ska innehålla alla kroppens grundrörelse. Böj, fällning, utfall, drag, rotation och press. I yoga pratar man om sidoböjning, fällning, bakåtböjning och rotation. 
Att tänka på kroppen som en död enhet på en affisch o därmed bara utgå från musklerna är helt ointressant när det kommer till träning (om inte målet är bodybuildning såklart, då det tvärtom är det enda som är relevant). När man bara tänker på en muskelgrupp i taget så tar man inte hänsyn till att kroppen fungerar som en samlad enhet i rörelse. Musklerna omsluts av bindväv som går genom hela kroppen i stråk och det är snarare denna som bör ligga i fokus för att utveckla tex styrka.
Så för att din kropp ska kunna fungera i alla rörelser är det alltså viktigt att du tränar på alla rörelser som den kan utföra. Granska ditt träningsupplägg om du tränar så? Vanligt är att aldrig träna rotation, ryggraden får då aldrig ta del av en sån enormt viktig mobilitet och så smäller de till rejält när man bara ska plocka upp en tesked ur diskmaskinen. Diskbråck o sjukskrivning 💲💲💲
Bakåtböjningar är också en rörelse som egentligen bara yogis sysslar med, kanske har de också de bästa ryggarna .... bakåtböjning är en helt naturlig rörelse och det är livsfarligt att gå hela livet utan att träna på det skulle jag säga. Myten om att det är farlig är såklart för att många gör för avancerade övningar utan att ha fysiken för det. Börja alltid alltid alltid med grunderna.
 
Steg 2 är att se till att alla dessa rörelser även utförs i alla olika riktningar.
De flesta tränar endast i rörelsen rakt fram-bak och upp-ner. Ex knäböj, utfall fram, axelpress, marklyft, stångrodd etc etc. 
Men många leder kan även röra sig i sidled och endel även i rotation. Det är alltså viktigt, speciellt för tex höften att få utmanas i alla riktningar för att undvika skador. Eller helt enkelt använda kroppen i alla vinklar för att bli så så stark som möjligt precis överallt ... 
Träna mer i rotation är mitt absolut största generella tips o gör ett o annat utfall åt sidan 😊
 
Jag tycker alltså att det absolut viktigaste i träningen är att göra alla rörelser som kroppen är ämnad för att göra.
Hur dessa ska tränas görs genom mobilitet o stabilitet.
Kroppen behöver vara rörlig samtidigt stark. Det finns inget som heter överrörlighet, det är helt enkelt obalans mellan dessa där mobiliteten är större än stabiliteten. Liksom att bara träna styrka kommer leda till en stel kropp med mycket smärtproblematik. För att bli mer stark behövs större rörelseomfång dessutom brukar jag behöva påpeka för grabbarna som endast har intresse för att ligga still o bänkpressa ....
 
 
 
 
Gör alla rörelser, i alla riktningar. Bli flexibel och stark i alla dessa rörelser
 
så granska din kropp o känn efter vilka styrkor och svagheter du har. Vilka rörelser behöver du fokusera på?
Ett tips är att göra alla rörelser på en sida i taget för att verkligen arbeta med hela kroppen och motverka sidoskillnader. Har vi tex rörlighetsbegränsningar i höger sida så kommer vänster få ta kompensationen för detta, detta kommer inte märkas av lika tydligt i en press med skivstång som en singelpress med hantel t.ex
Den där andra passiva brevbärararmen eller mammahöften behöver utmanas enskilt ....
 
Var medveten i din träning - andas
När du vet vad du ska göra är det viktigt att du är närvarande när du utför dina rörelser. Är du inte närvarande kan du lika gärna gå hem.
Att träna utan närvaro är ytterst respektlöst mot dig själv. Med närvaro berättar du för kroppen precis vad det är du gör och du kommer inte kriga dig in i ytterlägen som du inte är flexibel nog för eller lyfta vikter du faktiskt inte har styrka för ännu. ALLA skador som uppstår i träning beror på att  inte varit närvarande nog.
Hur är man närvarande? Enkelt, man andas. Vad du än gör så gör det i rytm med ditt andetag. Om du inte kan hålla ett lugnt o jämnt andetag så pressar du dig för hårt o du är helt enkelt inte redo för det du gör ännu.
Om du kämpar med träningingen kommer du spänna dig och kriga genom hela passet. Känslan dagen efter kommer vara smärtsam o tung ist för fri o lätt. Att hålla andningen jämn ger avslappning i kroppen och det är då du kommer utvecklas. 
 
Sist kommer det minst intressanta som många lägger enligt mig lite för stort fokus på.
Repetitioner.
Ska man träna 3x10, 5x5 eller vad?
Beroende på hur du utför rörelser så händer olika saker i kroppen
Ca 1-5 repetitioner = styrka
Ca 8-12 rep = hypertrofi 
Ca 20-25 rep = uthållighet
Ca 4 -6 rep explosivitet 
Är man absolut helt ny i träning kan det vara bra att träna detta i block för att göra det enkelt och se till att alla fysiska egenskaper faktiskt tränas.
Men beroende på utgångsläge och önskat läge så kan det med fördel variera både under själva träningspasset eller veckan.
Det är snarare viktigare o tänka att du varierar träningen ist för o haka upp dig så mkt på de här kategorierna eller antalet repetitioner. 
Kroppen behöver omväxling för att utvecklas, om du bara gör 3 set med 10rep i varje om o om igen så kommer du tillsist stagnera i utvecklingen o de kommer liksom ta stopp där. Mitt syfte med att träna - att uppleva mig själv, dör liksom ut. Jag kan inte uppleva mig själv som stark om jag gör 15 squats om o om o om igen för de är enbart tråkigt för mig. Men om jag ist gör 15 squatjumps så får jag en känsla av att vara just stark.
Koppla ihop träningen till ditt mål, ett klassiskt misstag är o ränna på body pump pass fast man har ett önskat mål om att bli stark... Men se till att variera dig.
Kanske varierar du dig genom olika träningsformer , tex långdistans cykling o explosiv Boxning. 
 
Effektivisera. Tid är egentligen det många människor har som största hinder när det kommer till träningen.
Många övningar kan ofta strykas helt i de flesta träningsprogram då de är likvärdiga. Många övningar kan även sammankopplas o bli multifunktionella övningar ist. 
Till exempel lägga in utfall med press, så tränar du 2 in 1. Tjänar tid, ökar förbränningen och kan dessutom skapa rörelsen så den utmanar mobiliteten i just det område som du behöver.
 
Ja ... de kanske verkar askrångligt ändå allt de här. Men för att få ut så mycket som möjligt av sin träning och ge så mkt hälsa som möjligt till sin kropp så är det viktigt att göra rätt. Ett par tillfällen med en PT är väl investerade pengar. Har du ryggbesvär så fastna inte i tron om att de kommer bli bra om du tränar rygg - mest troligt sitter roten till problemet ngn annanstans...  få övningar som är ämnade för just din unika kropp, ditt unika utgångsläge och ditt unika önskade läge. Fråga en miljon frågor o lär dig hur du själv ska tänka när du tränar på egen hand.
 
Alla behöver träna med en instruktör. Hur ofta är i de flesta fall en kostnadsfråga men jämför kostnaden för en sjukskrivning o ett par träffar med PT. Jag rekommenderar varmt PT small group, där kan du få individuell hjälp till en längre kostnad o dessutom få ta del av gruppdynamiken o träningsglädjen tillsammans med andra.
 
Jag kan yoga, det är inte det..... men jag utvecklas tusenfalt mycket mer om jag får guidning. Därför är jag i Indien o yogar med instruktör. Jag har enormt bra kroppsuppfattning, men jag behöver ändå någon som ser till att mina axlar är i exakt rak linje i en rotation tex .... att träna med PT handlar inte om att man inte kan träna. 
 
Ge dig själv de bästa förutsättningarna.
Det här skiljer sig mycket från inlägget jag skrev igår. Men det har verkligen tagit över 10års träning för att lära känna min kropp så pass att jag kan släppa på pappersprogram. Min kropp säger direkt till om jag tränat för lite framåtfällning tex och det blir då naturligt "det jag känner för att göra". 
 
 
 
 
 
 

Träna utan upplägg?

Jag har skrivit ett par inlägg men inte publicerat något av dem. Det är svårt o beskriva vad som hänt utan att det blir flummigt och spirituellt 😬🙏🕉️🙄. Som när någon Yogainstruktör helt plötsligt ska börja svamla om chakran o allt vet vad. Herregud, deltagarna kan knappt andas där de befinner sig i en bakåtböjning ... de skiter fullständigt i om de öppnar upp anahata o låter vishuddi prana flöda...
Såklart är det viktigt att som instruktör ha all den här kunskapen och också erfarenheten, men de blir för svamligt för gemene man o lyssna på de för ett djävla träningspass liksom 😂🤣
 
Vi hade examen igår. Alla fick säga något om sin upplevelse och när det kom till min tur fick jag inte fram ett ord. Ist sprutade tårarna rakt ut o jag vart helt tagen av alla känslor som vällde fram.
Tillslut kunde jag lite sådär uttrycka min tacksamhet över allt som jag fått vara med om.
 
Jag berättade att jag tidigare vart väldigt kroppsligt men att jag här fått uppleva känslan av att jag faktiskt inte är min kropp. Denna fulländade insikt har gett mig en enorm kärlek till min kropp, mitt verktyg för att kunna uppleva mig själv. Världens bästa kropp som gör allt för mig 🤗❤️.
 
Jag berättade att jag tidigare idrottat på högre nivå med stora ambitioner där fokuset var att tävla mot andra. Att all träning handlade om att prestera, att hela tiden bli bättre o bättre för o kunna vara bäst.
En press som var djäkligt skön men också enormt svår o släppa när jag slutade. Det var enormt befriande att "bara träna för att det är kul". 
 
Men man kan ju inte träna bara för att de kul... som PT var jag helt inställd på att målsättning alltid var extremt viktigt. Jag började därför tävla mot mig själv ist. 
Samma press om att hela tiden förbättra mina resultat, men inlidat i nåt som låter bättre när man säger att man bara jämför sig med sig själv. Men jag själv är ju tyvärr den hårdaste domaren av alla. O jag har dömt mig själv enormt hårt om jag inte lyckats öka i bänkpress efter min uppsatta målsättning tex.
 
Det var min första yogalärare som sådde fröet i huvudet för några år sedan. Att man ska träna på känsla o inte efter förutbestämda planer. 
Jag köpte inte ett ord av detta men kunde ändå inte släppa tanken. De lät ju så djäkla skönt faktiskt.
Så som min löpträning alltid ha fått vara, helt dagsstyrd. Ibland känner kroppen för o springa långt o ibland vill den springa kort o snabbt ... bara lyssna o göra det som känns bra för dagen.
 
Men så kan ju inte träning vara .... man kan ju inte bara flamsa runt o göra lite som man känner för??
Min träning förändrades extremt mkt under en tid. Successivt så började jag droppa målsättning efter målsättning o blev helt oansvarig. Kunde liksom köra discofredag på en måndag o träna ben 2dar i rad .... 🙊
Men när man verkligen känner sin kropp så berättar den faktiskt vad den behöver.
 
Är man helt utan träningserfarenhet är en tydlig plan enormt viktigt. Annars är risken stor att gymbesöken dalar redan i februari. För att inte behöva kliva in på gymmet o inte veta vad man ska göra o bara bli omotiverad till allt behövs ett varierat schema som är kul, utmanande och utvecklande. Man behöver få belöningshormonerna som skapas när man märker att man kan lägga på extra viktskivor på stången för att vilja fortsätta.
Man behöver få bekräftelse, uppmuntran o bevis för resultat. Det skapar driv och engagemang. Man behöver dessutom ett tydligt mål för att kunna påminna sig om varför man tränar när det inte är en naturlig del i ens liv. 
 
Men träningen har blivit sån stor och naturlig del av mitt liv att jag inte behöver några morötter för att hålla i den. Om jag inte äter blir jag hungrig o det finns bara en självklar lösning på det, jag behöver liksom inte nåt som peppar mig till att luncha. Om jag inte tränar mår jag dåligt o de finns liksom bara en sak o lösa det med...
 
De där uppsatta målen om att knäböja min dubbla kroppsvikt eller bänka 150 % av min vikt vart helt plötsligt helt ointressanta. Jag ville bara känna mig stark när jag tränade skivstång, vad det var för siffror på vikterna spelade liksom ingen roll längre. 
Kroppen o själen mådde bättre o jag tillät mig själv att spendera mer o mer tid för träning enbart på mattan. 
 
Ändå var min första yogalärare extremt målinriktad o pushade mig med långa pass handstående. Liksom alla andra tränare också fokuserat på att väcka den där tävlingsmänniskan i mig. Jag är extremt driven och får jag för mig att nåt är viktigt så blir det det absolut enda viktiga i livet .... 
Men det tar på krafterna... 
 
Så jag tackade min lärare om att jag inte en enda gång kännt ett uns av prestationspress. Mitt ego om att alltid prestera på topp har inte matats alls. Jag har inte blivit pushad till o väcka det enorma prestationsdrivet ... 
 
Jag snörvlade fram att det var så skönt o känna att det inte spelar någon som helst roll i världen om jag inte når med näsan till whatever ... men att jag såklart blir glad när det faktiskt tids nog händer "helt av sig själv". Sen sprutade tårarna igen när jag avslutade med att mitt enda syfte med träningen var att känna glädje till mig själv o att jag kände sån genuin lycka i varje träningspass vi haft 😹😹😹😹
 
Jag känner mig lugn, lycklig o balanserad. 
Riktigt djävla hälsosam liksom 😍❤️🙏
 
 
 
 Hade tänkt o dra mig norrut efter helgen men jag kan liksom inte lämna. Jag behöver få stanna o träna utan att ha dagarna fyllda med studier. Wha, vi har vart schemalagda från 05-21.00 6 dagar i veckan o varenda lediga stund har verkligen bestått av plugg.
Så jag vill stanna för att träna med Sir i ett helt utvilat tillstånd. Jag har bokat in 2 veckor.
 
Men. När några kursade frågade igår hur länge ja skulle stanna så bara flög de ur mig att ja inte visste, iaf 2veckor men förmodligen längre...
Vart helt förvånad själv över svaret. Vadå, ska jag inte åka till Goa?
 
Som när jag helt från ingenstans sa till en kund att jag funderade på o bara sticka till Indien o meditera. Haha, vah?? De kan ja väl inte göra heller, vart kom den tanken ifrån? De var väl absolut inget jag funderade på ....
 
De finns liksom bara ett problem här ...
Daniel kom just till Goa 😶
 
 
 
 
 
 
 
Taggar: Målsättning, TTC, Träningsmotivation, Träningsmål, Träningsmålsättning, Yoga;