Även fast jag har mörka ringar under ögonen, är helt uppsvälld i ansiktet o ligger rejält back på sömnkontot så är jag helt fylld med energi.
För det första, wow. Vilket väder!
Precis vad vi alla behöver efter en väldigt tuff och obefintlig vår.
Allt blir bättre när solen skiner
Kom i sista minuten iväg till Dalarna över midsommar. Sån lycka! Har inte träffat min familj sedan i julas så jag va så himla glad av att komma iväg. även fast de hör till det normala att vi inte ses på ett halvår eller längre så har det blivit en större saknad i och med corona. Isoleringen gör att man törstar så mycket efter närhet till dem man älskar. Att man får känna att man hör samman.
När folk ställer sig långt bort på tunnelbanan så känner jag mig direkt utfryst. Vi är flockdjur, om flocken tar avstånd så känns det automatiskt som att det är nåt fel på en.
Även fast man såklart är medveten om skälet till avståndstagandet så är det svårt att inte påverkas.
Jag är en väldigt social människa som behöver snicksnacka med folk på stan. Jag jobbar inom service för jag älskar att prata, jag älskar verkligen kontakt med andra människor. Så långa dagar utan kunder och att åka genom ett extremt folktomt Stockholm har såklart skapat ganska mycket känsla av ensamhet.
Dessutom har ju min syster precis fått barn så saknaden efter lille Milian 6månader har ju vart hjärtskärande :)
Herregud vad glad man blir av att se den där lille pojken skratta. Iiiih
Så det var några enormt härliga dagar däruppe. Tanka på med energi verkligen!
Semestermodet satt i när jag kom tillbaka till stan. Jag lever ett ganska strikt liv ändå med min yoga, träningen kommer liksom alltid i första hand.
Men jag behövde ta några dagar till när ja ändå va ledig från jobbet och njuta av sommaren, njuta av att kunna vara utomhus med människor runt omkring en. Dricka rosevin, bara äta restaurang och framförallt umgås med min favoritmänniska.
