När jag kom ner till Stockholm var jag helt fast beslutsam om att jag köper absolut första biljett o drar samma dag som visumet är klart.
Nu har jag lyckats planera in olika grejer med kompisar fram till söndag så jag är rätt avslappnad..
Så sjukt kul o umgås med vänner efter att ha vart inomhus mer eller mindre varje dag sedan augusti.
O på Gotland var ju alla så djävla upptagna så de vart inte mkt häng där *HOST*
I början av min sjukdomsperiod gick jag en promenad varje dag men jag fattade efter ett tag att det gjorde smärtan värre. Så jag stannade helt enkelt inomhus.
I två månader(!!)
Men ändå hade jag aldrig tråkigt...
Jag har sällan tråkigt nuförtiden. Bara på apoteket och Gotlandsbåten.
När kroppen säger till att den behöver rastas gör jag yoga, o under den här tiden vart jag helt slut av en halvtimmes lätt hatha. Så då är de najs o ligga o dega en stund. Annars är städning ett bra sätt och förbruka energi på.
Jag har stickat mycket, läst enormt många böcker, plöjt några serier, rensat kopiösa mängder svamp, ringt mitt dagliga samtal till lasarettet, mediterat, stretchat, yogat, lekt med katten, druckit vin, och också gjort ingenting..
Rensar svamp med syrran
När jag först kom till Borlänge kände jag tristess. Men det var för att jag stretade emot. Jag HATADE min situation. Jag fokuserade liksom bara på vad jag inte kunde göra. Sen accepterade jag läget och fyllde dagarna med ovanstående, vilket är saker jag tycker om (förutom o ringa lasarettet, men de vart lite roligt de med eftersom de sa så konstiga saker varje gång) . Så då kändes mina dagar meningsfulla o jag trivdes liksom bra.
För övrigt så var jag på möte med frälsis för att kunna va där o volontära nån timme i veckan, men de va så djävla sega så de vart inte klart förrän jag var klar med Borlänge... Men det hade vart en väldigt bra sysselsättning. Det är aldrig tråkigt o hjälpa andra o den glädjen man får tillbaka är ovärderlig, win win.
I övrigt så har jag blivit väldigt bra på o göra ingenting. För några år sen var bara tanken på att ta ett bad skrämmande, vadå ska jag bara ligga där o vänta på att jag är ren? 😲
Jag behöver inte stimuleras exakt hela tiden o jag tycker tom det är skönt när de inte händer nåt.
Jag har verkligen varit rastlös deluxe i mitt liv, samtidigt som jag blir helt slut av för mycket inputs (speciellt från andra människor). Ett djävla krig det.
Men nu förtiden poppar tanken "fan va tråkigt jag har" sällan upp. Jag gillar liksom o hänga med mig själv o tycker de e spännande o vända uppmärksamheten inåt ist för utåt.