saraunderbara.blogg.se

Ibland så vet man verkligen inte om man ska skratta eller gråta. 

Ofta när jag har kontakt med myndigheter o liknande så känns det som att jag är instängd i en kafkaroman. Allt blir så offantligt fel, världen och jag pratar inte samma språk. 

 

Jag har en njursten i min kropp. Den orsakade en jätteinfektion i min njure för en månad sen eftersom den blockerade hela passagen ner till urinblåsan. 

På akuten skickade i mig sinnessjukt mkt medicin för att stenen skulle släppa naturligt. De trodde de lyckats o jag fick åka hem, för att komma tillbaka efter 2 dagar med ny smärta o upprepa behandlingen. Stenen rörde sig dock inte en mikromillimeter... 

 Akut operation, men stenen sitter som berget i en inträgning jag har i urinröret. Mitt urinrör är alltså onormalt smalt på ett ställe, ett medfött fel. Den gick inte att ta ut. 

Det opererades då ist in en plastslang från njuren till urinblåsan så att allt var o skit skulle kunna komma ut.

Remiss till specialenheten på Falu lasarett, de har till skillnad från visby laserverktyg så de kan stråla sönder stenen i mindre bitar.

 

Falun vägrade titta på visbys röntgenplåtar, de skulle promt ha sina egna. Jaha. Ja men de va väl bara o åka dit då. 

Idag fick jag svar på röntgen ... De har hittat en sten som sitter på höger sida (no shit 😵) .. men ser ingen anledning att operera ut den då den bör kunna komma ut på naturlig väg. Ny röngentid är planerad om 4 veckor.

 

Varför kan de inte öppna min journal o läsa allt som visby redan kommit fram till ? O läsa att ja dessutom har en djävla slang inne i min kropp som måste opereras bort.

Ska jag skratta eller gråta?

 

I två veckors tid har jag ringt exakt varje dag för o försöka få prata med en läkare. 

...

 

Sitter i väntrummet på falu lasarett, ska bara röntga mig idag. Vilket för övrigt är helt meningslöst eftersom jag har ett usb minne med mina röntgenplåtar från Visby... 🙄 

 

Mycket märklig dag igår. Pappas köksgolv har blivit fuktskadat och därmed rest sig. Igår var det en besiktningsman på besök men när de flyttade på diskmaskinen så var golvet hokus pokus spikrakt igen.

En timme senare ringde de från bilverkstaden o berättade att de inte kunde hitta något fel på bilen som han lämnat in dagen innan. O mycket riktigt så hade bilen lagat sig själv.

Så.. Om de inte hittar någon njursten idag äre nog dags o åka till psyket ist

 

 

Det är direkt omotiverande o skriva blogginlägg när allt är skit. Kul vibe o sprida liksom. 

Allt är piss, värdelöst och åt helvete. Här får ni en dos negativ energi, varsågod. 

 

Jag väntar fortfarande på operationstiden. Imorrn har jag en flygbiljett till indien som mest troligt kommer resultera i en tom flygstol. Eftersom sjukhuset vägrar ge mig ens ett ungefärligt svar om när jag kan tänkas komma in (rör det sig om 2 veckor eller 2 månader?) så kan jag omöjligt boka om biljetten. 

 

Hela den här sjukdomshistorien kostar såklart. En ny flygbiljett, förlorad arbetsinkomst, djävligt många asdyra mediciner och alla sjukhusbesök. 

Pengar pengar pengar. Oro oro oro.

Jag hatar att pengar kan få en o må så djävla dåligt. 

Fastnar i negativa tankar och skapar onödigt mkt ångest.

 

Jag är yr, riktigt ordentligt yr, hela världen får sig en rejäl snurr varje gång jag ställer mig upp. Jag orkar inte göra någonting och blir helt slut för minsta lilla.

Så jag är fast i Borlänge och fast i en kropp som inte orkar med nåt alls. 

 

Att inte kunna yoga gör mig sinnessjukt deperimerad. Jag vill men det går inte. Jag känner mig värdelös o att allt är meningslöst. Att inte orka 🙈😭

På kvällarna får jag ångestpåslag samtidigt som energinivåerna skjuter i höjden. Är så trött så de gör ont, men tankarna går i 1080, hjärnan är minst sagt hyperaktiverad. 

 

Mest av allt vill jag bara ligga kvar i sängen o vänta ut tiden. 

Men jag skulle mest troligt dras ned i ett riktigt djupt o mörkt depressionstillstånd om jag tillät mig det. 

Så försöker göra saker hela tiden som jag vet är motverkande för depression. 

Går en promenad varje dag fast de e asjobbigt o pisstråkigt. Frisk luft, vacker natur och lite motion är verkligen livsviktigt. 

Försöker göra nytta. Hur de än låter så skapas faktiskt positiva signaler när man dammsugit eller betalat räkningar. 

Äter mat. Skulle lätt kunna leva mackor. Men inte bara kroppen behöver ett klokt näringsintag för att läka, även hjärnan behöver faktiskt bränsle för att ta sig ur negativa tankemönster. 

Påminner mig hela tiden om hur fantastisk min familj är. Kärlek är en bra grej. 

 

Framförallt så tvingar jag mig själv o tänka logiskt. 

Att det här är ett tillfälligt tillstånd som kommer att ta slut. Jag har för bövelen inget, absolut ingenting o må dåligt över. 

Blä.